Utredning vidare

Nu har utredningen slussas vidare till vår hemstad! Det betyder att de har tillräckligt med material för att göra en bedömning, en ev diagnos!! Detta känns super skönt och i morgon skall jag träffa psykologen första gången för att få lite tips inför/under sommaren. Hur vi kan lös vissa saker mm! SkA bli skönt att få prata av dig lite! Sen ska vi in med A i slutat av augusti. Äntligen släpper mycket å hjälp är på väg!!

Ifrågasättande !

På sista tiden har det varit mycket ifrågasättande varför vi gör en utredning på A! Med alla dessa kommentarer tvivlar man själv i bland!
Men man går alltid tillbaka till att detta definitivt Inte är ett lätt beslut! Vi har funderat å diskuterat å vänt på detta många många gånger!!
Men med tanke på hur det är å hur värre det blir kommer inte vår familj leva kvar om vi inte gör nått! Detta är för oss å vad vi tror är rätt! Ändå kommer dessa ord i ens huvud som gör att man tvivlar...!?!?

Arg!

Denna morgon men också den senaste tiden så har À varit väldigt arg och frustrerad lätt. Hans humör har börjat bli utåtagerande vilket han inte varit förut! Det är mycket som kan flyga å dörren till hans rum smälls ofta igen hårt. I veckan träffade psykolog och kurator honom och jag berättade hur hm varit i några veckor. Nästa vecka ska vi ha en sista telefon konferens så får vi se vad som händer. Träffade A lärare å rektorer i veckan också för att diskutera ev resurser mm. Berättade för de att det har förändrats i humöret sen vi pratar sist i februari och jag hoppas han stannar med att agera så här mot oss och inte blivande klass kompisar. Nu är det avvaktan som gäller men jag tror vi får svar innan midsommar för de vill nog skynda på så mycket är klart innan sommaren!

Möte 2&3

I veckan som va hade vi möte nr 2. Sen, å kaos ringning med saker jag måste ta, så satte man sig med andan i halsen! Men de fick väl se sitt rätta jag! En stressad mamma med nerver utanpå kroppen! Vi fortsatte berättelsen om A uppväxt men hann ändå inte klart! Idag är möte 3 å det är jag enSam som åker med A. Nu ska de träffa honom för första gången å efter idag kommer ev första "domen".
Där vi ska se om de behöver vidare information eller om de tar ärendet direkt till sina kollegor! Vi får se vad som händer efter idag....

Mannen

Under denna utredning av A har vi stora funderingar på mannen i huset S, om han har samma problematik som A. De är kopior av varandra och svärmor säger att de är exakt lika i samma ålder. När vi läst en massa har vi insett att S är likasinnad!
Att leva med detta är grävande för mig. Jag älskar min man och har idag mer försåelse,  men det är ff frusterade vissa gånger. Som senast idag....!
S har alltid varit väldigt beroende av sturktur och rutiner, å vill gärna veta EXAKT när saker och ting skall hända, gärna exakta klockslag! Ibland kan det vara frustrerande men man försöker ha överseende. När det kommer till hans egna agerande gällande EGEN planering, faller ofta mycket. Det är jag som fixar och donar det mesta och när han skall göra nått är det ofta i sista minuten! Jag gör allt för att göra det enkelt för oss och ibland känner man sig som en mamma för ALLA. Detta har inget med maken att göra, utan mig som ofta också gillar det på mitt eget sätt! Vi måste lära oss struktur och vardag som en familj och under tiden med A som utreds tror jag också vi kommer få bättre verktyg som familj att lösa ex. vardagssituationer. Dels att jag inte skall behöva leka mamma till allt och alla och dels att alal i familjen skall känna sig delaktig och veta att de också klarar!
Som nu idag höll jag på få psykbryt! Vi skall låna en bil i nån vecka då vi måste ha 2 st. Han har fixat allt så det var klart och jag har inte brytt mig om det. Nu lägger han över på att jag har sagt att vi inte behöver 2 bilar i morgon för en av barnen är sjuk!! Jag bli irrierad för att HAN skulle fixa en bil men står nu kvällen innan och inte har en bil för att jag behöver en.... Jag försöker förklara för han att han behöver fixa sånt här så det är klart INNAN och han säger att han gjort det, fast enbart pratat om att låna en bil, inte hämtat den...
Detta en av alla saker i rad under våra år tillsammans som inte blir som "jag vill" Där en situation blir fel och man försöker rätta till med det skapar bara osämja!

Nån där ute med samma problem? Som lever med en man eller kvinna med ev Adhd, eller liknanade symprom? Vad använder ni er för verktyg för att underlätta i dennes och familjens vardag?